Jepp...
Så, då var det dags att skriva lite! Hade ju en helvetesresa för 2 veckor sedan! Har haft sjukt ont sista 7-8 veckorna. Gått på morfin varje dag för att klara vardan. Visste att jag hade bla ett diskbråck o lite till och i maj när jag låg inne senast så ville min läkare redan operera mig då. Byta ut min ryggkota som är platt, men det skulle innebära en gigsantisk operation med risk för stora problem sen. Nej tack sa jag då. Fick en kortisonspruta och stack till New York :)
Då... kortisonspruta...
Nu... operation!
Ser ni hur benet hoppar.. det är ischiasnerven som är i kläm. När de öppnade mig så låg det gamla ärrvävnader från förra operationen och klämde på iNerven (ischias) + så hade jag givetvis ett gigantiskt diskbråck.
Benet... from Hus nr åtta on Vimeo.
Som sagt har haft väldigt ont, men som vanligt kör jag på. Sån är jag av naturen, dels är det därför en del människor inte tror på mig att jag har ont och tycker att jag överdriver, även om de vet att jag har haft fler ryggoperationer innan! Men skiter i dem o kör på med det jag älskar o försöker ignorera smärtan o hoppas att den försvinner!
Vaknade natten till tisdag den 6/12... skrek direkt som en tok av smärta. Sov liksom samtidigt som jag vaknade. Skulle ta mig till akuten själv men föll ner på golvet. Mitt vänstra ben fungerade inte. Fruktansvärt, fruktansvärt. Min man o barn packade en stor väska direkt då vi direkt visste att en akut operation var på g. Ambulansen kom och jag var nästan avsvimmad av smärtan. Massor med morfin, men smärtan gick inte ner. Nervsmärta är fruktansvärt. Direkt till magnetröntgen och sen en akut operation. Min läkare är UNDERBAR.. andra gången han skär i mig och han gör det så bra.
Det värsta här är att mitt vänstra ben är helt utan känsel, sen natten till den där tisdan... fruktansvärt. Men jag är ju den som absolut inte kommer ge upp.... snarare får jag baka in detta i mitt liv och se det som att detta gör mig starkare och att mitt liv verkligen har varit ett liv. Att kämpa är nått som får en att känna att man lever... jag kämpar på med att förflytta mig här hemma... är otroligt bra på att fixa ändå o fixa behövs när det är jul o barnen dessutom fyller år... o det är bra. Att behöva fixa, sparkar ut en från sängen!
Mina föräldrar har varit fantastiska, utan dem så hade det varit tufft. Pappa kom to m hem till oss igår på kvällen med en storhandling då min man absolut inte hinner med allt som ska hinnas med. O pappa tog fram julgranen från förrådet... mamma kom med middag samma dag som jag blev utskriven, har passat barnen och städat hos oss. fantastiskt då de själva kämpar med egna sjukdomar!
Grannar, vänner har hjälpt till och handlat o passat barn, kommit med presenter och brev på posten. Det är ju helt sjukt vad många som verkligen har visat sitt stöd, till lilla mig!
Kusiner från Polen och USA har ringt och Skypat... önskar de kunde hjälpa oss med mat och fix....fantastiskt och JÄKLIGT synd att kusinerna inte bor här... då hade vi fått mer hjälp :) För det behövs... inte för mig o min man egentligen.. utan för våra barn. De behöver komma till skola o dagis, de behöver ha mat hemma och de behöver komma iväg på diverse aktiviteter etc...
Cheferna kom förbi i veckan.. är saknad på jobb och jag saknar jobbet! Fick en otroligt fin julklapp från dem, en iPAD 2, helt otroligt! Har knappt fått choklad på förra arbetsplatsen... vill komma tillbaka till livet så fort som möjligt! Ska ansöka om färdtjänst, måste köpa en käpp snarast och sen så ska jag fokusera på att acceptera och sen så ska jag göra allt för att mina barn ska få uppleva allt de kunde uppleva med mig innan...
En mycket bra plan tycker jag....
Men kära värld, vad du får vara med om. Styrkekramar till dig
//Victoria
Skönt att få lite livstecken från dig och vad bra att det går åt rätt håll. Den där nerven ser läskig ut. Kämpa på!
Passar på att önska er en God Jul!!
Du e en superkämpe!!! Jag håller alla tumar och tår för att benet OCH ryggen ska bli bra igen så att du kan springa runt på loppisar, rocka loss på Depeche konserter, fixa i trädgården och inreda hemmet!
Hoppas ni får en riktigt god jul och ett gott nytt år trotts allt elände!
Vilken fantastisk kämpe du är. En massa styrke kramar till dig
Underbart att höra ifrån dig, du är en riktig kämpe och trots detta du varit med om har du ändå en positiv inställning, tänk om alla kunde vara som du. Önskar dig en riktigt GOD JUL och GOTT NYTT ÅR, många julkramar från Yvonne
Usch och fy vilken tuff tid du och dina nära och kära har:( Hoppas att det snart vänder! Många styrkekramar och en så god jul du kan!
Saknar ord...jag helt rörd av att läsa om din verklighet.
Önskar jag hade kunnat göra något!
Hoppas ni får en god jul & ett gott nytt år!
Kramar till dig & din familj
Herre jösses, det där var inte att leka med. Du är ju en superkvinna som kommer att klara det där även om det gör skitont.
Även om er jul inte blir som ni hade tänkt er så hoppas jag att den iallafall blir mysig.
Hej!
Kan bara instämma med all tjejer ovan. Du är en kämpande kvinna med en trots allt positiv syn.
All lycka och en önskan om en god jul till dig och din familj!
Kram Caroline
Vilken kämpe du är!!! Klart du kommer klara av det här!
KRAM
Och God Jul till dig och din familj
Åh så mycket jobbigt du är med om! Men du verkar otroligt stark, och med mycket positiv vilja! Självfallet håller jag alla tummar för att du ska bli bra i benet och ryggen igen!!!
En God Jul till dig och familjen!
Vilken kämpe du är!! Har tittat in här varje dag för att se om det fanns nåt nytt inlägg & nu förstår jag varför det vart tyst, stackare!! Helt sjukt ju hur mkt du varit med om...
Kram & godjul! Från en trogen läsare ;-)
Du är otroligt stark och efter allt du har varit med om är jag imponerad av din positiva inställning. Skickar lite värmande styrkekramar så här i juletid och jag hoppas att du får en fin jul tillsammans med dina nära och kära.
Oj vilken resa!!! Sänder massa styrkekramar. Hoppas du är bra snart igen. Kramkram
Åh tappra, tappra du vad du är duktig på att kämpa! Det är inte all smärta som syns utåt, jag vet. Då är det ibland svårt att bli trodd.
Du är en underbar mamma, dina barn är säkert bara tacksamma att ha dig hemma igen.
Kram
Tack söta ni... Detta är tredje operationen. Det syns knappt på fotot men ovanför bandaget så har jag ett ärr på 40 cm. Nu öppnade de ett gammalt. Usch.. Kaka på kaka ärr...
Jag blir så imponerad när jag läser här om allt som händer i ditt liv. Imponerad över hur du kan vara så possitiv och se ljust på framtiden. Önskar att jag haft den egenskapen också.
Hoppas att ni får den hjälp ni behöver.
Skickar ett gäng med styrkekramar till er också.
